För med denna dagen avslutade vi 12 års vardag

Okej vänner, nu kommer ett inlägg ni väntat på, det första om min studentdag!
 
Vi började men champangefrukost i stadsparken vid nio på morgonen. Jag, Sanna & Julia hade med oss filt och choklad som vi nyttjade. Sedan hade klassen köpt champange, glas och jordgubbar av klasspengarna. Så gott! Men ja, solen sken redan då från en blå himmel så vi minglade, skålade och skrev i varandras mössor. 
11.30 var det dags för fotografering på skolgården. Inga större kontigheter egentligen, mer än att vi höll på att "glömma" fem personer i klassen haha. Men vem har koll på vilka som är var en dag som den?
Drygt en timme senare var det lunch på AF-borgen. Dock fick vi vänta ganska länge innan de släppte in oss. Trångt och varmt haha. Men alla var glada ändå. Annars var lunchen god, men det kändes i luften att alla började bli väldigt förväntansfulla och inse att snart var det dags för paraden till Katedral.
Paraden! Samhäll sist i ledet, så klart. Men vad gjorde det? Hittade Hanna i vimlet som mådde sådär av värmen (som vanligt haha, lilla skruttan), så gick med henne och såg till att hon inte svimmade eller spydde haha. Och ja, måste säga att jag älskar denna bilden. Jag med min tjej vid armen, med fjärilar i magen och en känsla av enorm lycka. Det ser ni va? Dessutom är min älskade mentor ganska fab i högra hörnet hahaha ^^
 
Efter paraden samlades vi klassvis i matsalen i väntan på våra utspring. Här gjordes ännu en toapaus, säkert dagens femte sedan stadsparken haha. Brukar ju inte behöva gå så ofta kan jag ju erkänna. Men lite var i alla fall pågrund av nerver också, hehe... 
 
Tillslut var det även dags för min klass's utspring! Åh, har egentligen inga ord för det. För det var fantastiskt, pirrigt och allt det där, samtidigt som det inte var alls som jag föreställt mig väl uppe på scenen. (Kanske för jag hamna längst bak) Men det var ändå en väldigt speciell känsla att tillsammans med alla i klassen, som var lika nervösa som mig, springa ut och mötas av orkesterns musik samtidigt som vi hoppas och skriker halsarna av oss. Väldigt speciellt, i varje fall för en klyschig människa som mig.
När klassen spexat klart på scenen letade jag upp min familj i vimmlet. Trodde först att jag aldrig skulle hitta dem men sedan dök plötsligt Ludwig upp framför mig och en bit bakom kom resten av släkten. Så många känslor just där och då. Lyckades ändå hålla tårarna i ögonen trots att jag är så blödig. Skakade gjorde jag däremot samtidigt som jag pussade och kramades med min fina familj, mormor, farmor och farfar och sist men inte minst min morbror och hans familj 
 
Fortsättning följer!

Tillbaka till verkligheten, och en ny vardag

Hej på er vänner! Jag vet att här ekat tomt den senaste veckan men jag har verkligen inte haft någon tid över, som ni förhopnningsvis kan förstå. All tid har gått åt att förbereda och fixa på olika sätt inför studenten, gå på kompisars studenter, sätta upp tält och så vidare. Helt galet. Och där emellan har jag lyckats få några timmars sömn också. Men med betoning på några. Fast det var så värt det. Åh hade verkligen världens bästa dag i onsdag, galet. Ska sätta mig och skriva ihop ett inlägg om min dag till er nu, så långt jag orkar i alla fall. Ska vara på simtävling imorgon så blir hämtad här hemma halv sju imorgon bitti, längtar (host).  Så kanske hinner somna innan jag är klar med inlägget hehe. Puss!
En bild tills vidare :)