Fantastisk Otrolig Ambitös Charmig Berörande Älskad

Ja hörni, som jag nämde i förra inlägget har jag numera två jobb, och två väldigt olika sådana. Men oj vad jag trivs! Även om det är krävande, framför allt fysiskt, att fara och flänga fram så mycket som jag gjort de senaste veckorna mellan Lund, Lödde, Bjärred och sedan repeat igen flera dagar i sträck, det är sjukt krävande. Sedan addera möte, utbildning, födelsedagsfirande, fler träningar osv på detta, haha ja ni. Men jag älskar det jag gör och det är därför jag gör det. Axel håller dessutom ett öga på mig så jag inte går in i väggen, fina Axel haha. Den extrema stress jag beskriver var dock endast kortvarig, den var överdriven men berodde på att allting kom exakt samtidigt och eftersom jag håller mina löften blev det som det blev. Det gäller att ta chansen när man får den. 
 
Slutsatsen av att faktiskt våga låta livet visa vägen emellanåt? Det löser sig, alltid. Och jag är så fruktansvärt glad över att jag vågade chansa, vågade ha hösten så oplanerad som möjligt, även om jag hade simningen som en liten säkerhet. Jag är så oerhört tacksam åt mig själv att jag lät mig vara ovetandes, drömma och bara njuta av att inte planera så länge det varade. För nu har jag, tro det eller ej, fast att jag jobbat ganska mycket i sommar, samlat kraft och energi att vara så otroligt engagerad på andra plan. Testa mina vingar på andra vindar än de jag redan kan ganska väl. Prova nya saker, och kanske till och med ändra ämnesområde till senare studier än en gång. För det är okej att inte veta, precis lika okej som att veta. Inget är bättre än det andra och allt passar olika bra för alla. 
 
Jag har faktiskt några mål i höst som jag tänker jobba på att förbättra, för mitt egna välmående. Sluta låta människor som tro sig vara bättre än andra beröra mig, i alla fall till en viss gräns då det även kan bli farligt på andra hållet. Vill bli bättre på att släppa taget, våga låta saker, folk och minnen gå när de inte längre stärker mig, även om det är svårt. Och sist, men nästan allra viktigast, måste jag bli snällare mot mig själv. Jag måste, på riktigt, ända in i hjärtat och själen, börja tacka mig själv för hur himla fantastisk jag är. Jag måste bli så mycket bättre på att ärligt unna mig själv saker utan att känna dåligt samvete. För jag är duktig. Jag är så himla otroligt fantastisk och jag har all rätt i världen till att unna mig den där klänningen, den där sovmorgonen eller den där slappa timmen där jag inte gör någonting vettigtFramför allt när jag numera jobbar +/- 50 timmar i veckan, hehe... I höst ska jag bli ännu bättre på att älska mig själv, är ni med mig?!