Att slitas mellan egot och kärleken

Det är jobbiga dagar och väntan på det värsta, för livet har bara en väg. Vissa stunder är enklare än andra, för ja helt ärligt bryter jag också ihop tillslut och det är inte fint kan jag lova. Och även om jag vet att min mamma är starkast av oss alla, alltid, är det jobbigt att lägga ännu mer på hennes redan blytunga axlar och vara svag. Och jag vet att hon läser detta och kommer komma och ge mig världens kram när hon läst färdigt och säga att jag inte ska känna så. Men jag vet också att hon behöver höra och bli påmind om att vi bryr oss minst lika mycket om henne också, framför allt nu. Jag älskar dig, berundrar dig och du är min största förebild i alla kategorier alltid. Och även om jag tycker det är hemskt att bryta ihop, precis som du, vet vi båda att vi behöver göra det för att orka vara starka igen, så det är himla bra att vi har varanda i alla lägen. Jag har inte glömt det. Jag är så tacksam över att kunna gråta i din famn när jag behöver. Jag är evigt tacksam för att du är min mamma.