Jag väljer min egna väg

Jag börjar se att personer jag inte haft något illa mot, verkar haft illa mot mig. Att personer jag kallat några av mina närmsta inte varit det på riktigt, att de i tystnad stört sig enormt på mig. Är tiden man lagt ner då bortkastad eller är det en erfarenhet? Här är ett vägskäl som skiljer oss åt, jag kan välja att bli arg och ledsen och förbanna mig själv och låta alla veta hur "dåliga" dom är. MEN, det ändrar inte på någonting. Det tar inte tillbaka den "förlorade tiden", ändrar inte ens handlingar och före detta prioriteringar. Det får mig endast att må dåligt och trycka ner mig själv. Jag vinner alltså ingenting på att vara bitter och tala om hur hemskt det känns och hur dåligt allting var. Så jag gör inte det. Jag är glad för de stunder vi hade roligt ihop och minnen vi skapat tillsammans. Glädjs åt att jag fick ha så fina människor en stund i mitt liv. Men vi växer ifrån varandra, vi går vidare, och energin att kämpa för något som inte längre finns tar tillslut slut. Så jag tackar från djupet av mitt hjärta, känner ingen bitterhet, och går vidare på min väg i livet. Kanske ses vi längre fram igen, mognare och klokare, och med bättre förutsätttningar för att hålla. Det återstår att se vad livet har oss att ge helt enkelt.
Ganska exakt ett år sedan, många erfarenheter fattigare.